Hannas historier

Nu har det varit alla hjärtans dag. Den var totalt oromantisk med en hejdlöst bakfull sambo.. Fast min kära Bettan kom på våffel-brunch och hon hade med sig ett mysigt doftljus och en handskriven lapp. "Ett ljus som tänds för att lysa upp vardagen, precis som du lyser upp min", stod det. Jättesött :) Vi åt våra våfflor som gräddades vid bordet med grädde och sylt för våfflor är uppbyggda av små hjärtan. Vi bakade biskvier också. Eller Sarah Bernandt-bakelser för er som kallar dem för det. De blev så himla goda!! Godare än såna man köper på caféer.. Jag la dem i en korg med ett tyghjärta och gav dem till Rilles mamma på kvällen när vi var där på söndagsmiddag. De uppskattades mycket av hela middagssällskapet :)

Och i skolan läser vi om en massa spännande sjukdomar. Men för ett tag sen drömde jag en sån fruktansvärd dröm.. Mamma hade börjat få allvarliga symtom på Alzheimers sjukdom och jag skulle röntga min hjärna i en stor magnetröntgen-apparat. Då upptäckte de att jag hade en stor knöl i hjärnan som var en snabbt progredierande Alzheimersknöl.. Jag skulle snabbt bli ett kolli och sedan dö. Lite hopblandade sjukdomar men i drömmen var det så hemskt! Och det värsta var att mamma var sjuk.. Tur att det var en dröm. Men man kan bli lite lätt hypokondrisk av att läsa om en massa hemska saker hela dagarna.

Funderar på att åka hem till Karlstad snart.. Vill kura ihop mig i mammas famn och vara glad att hon finns. Världens bästaste mamma!