Hannas historier

Fy vilken dag jag har haft.. Verkligen allt på en gång. Vaknade fortfarande arg på killen eftersom jag la mig arg och när jag skulle ta t-banan till skolan för att sitta med ett grupparbete stannar det jäkla tåget i tunneln mellan gamla stan och t-centralen. Inte vid perrongen, i tunneln. Och där stod vi. I två timmar! Tydligen var det brand vid östermalmstorg så inga tåg fick köra vidare. Dessutom blev allt strömlöst. Efter en halvtimme får vi veta att de ska evakuera tåget, men att de skulle börja med vagn ett, längst fram. Jag stod självklart i sista vagnen. Efter ytterligare en halvtimme ser vi ut genom fönstren att människorna från tåget bakom oss började evakueras och gick förbi oss. Vi fick ingen mer information från föraren utan fick snällt stå och vänta på att något skulle hända. Tillslut, när mitt tålamod är på bristningsgränsen börjar folk att gå framåt för att få komma av. Ordningsvakter, poliser och trafikteam fanns på plats för att bistå med hjälp och såg till att alla klättrade ner på stegarna utan olyckshändelser. Det slutade med att vi fick traska på spåret tills vi nådde perrongen vid t-centralen och där fanns det flera stegar som vi fick hjälp av poliser att ta oss upp för.

Inga fick ju komma ned till perrongen från centralen eftersom det var poilsavspärrningar, så när vi från tunneln kom åkandes upp med rulltrappan stod det en folkmassa däruppe och stirrade på oss. Även filmteam fanns på plats med kameror riktade mot oss. Just då kändes det väldigt dramatiskt trots att det egentigen inte var någonting alls.

Nu ligger jag i sängen och pysslar med datorn. Jag har dragit för draperiet och rullgardinen så jag får va i fred sen när han kommer hem. Som sagt är jag fortfarande sur.