En dag på Tyresö brandstation
Samling 8.50 i köket där dagen startas med kaffe och ostfralla. Brandmän går runt och betraktar nyfiket den anstormning av unga tjejer som halva min klass består av. Indelning i grupper, övningar i katastrofmedicin så som hur man hanterar en spineboard, en nackkrage, triagering, A-E bedömning genom bl a occularinspektion ( :)) och lättar brandsläckning. Lunch med Annica-sallad och Ewa som säger: -Jag vill inte stressa er nu, men det kommer en ambulanshelikopter hit om tio minuter... Klassen som tittar storögd på henne och börjar spana på himlen efter våra hjälte-ideal.
Ambulanshelikopern dyker upp som en prick i fjärran och klassen störtar ut på parkeringen. Upphetsade som barn på julafton ser vi den närma sig och sedan sänka sig i ett moln av virvlande lössnö. Några kan inte hejda sig utan börjar springa fram mot helikopterns snabbt roterande rotorblad medan lärarna och brandmännen skriker STANNA. De hör tillslut. Alla trängs framme vid den lilla gula helikoptern och tar bilder med sin mobilkamera. Det här är häftigt!
När entusiasmen har dämpats något av stillad nyfikenhet, tagna bilder och svar på frågorna av personalen börjar kylan ta överhanden och vi traskar in igen. Nu väntas eftermiddagens övningar i vagnhallen där vi ska få ut skadade personer ur bilar på olika sätt med nackkrage och spineboard och säkerhetstänk.
En ansträngande dag som lämnar spår av huvudvärk och utmattning men även hänförelse och glädje slutar kl 15.20 utanför brandstationen då älsklingen plockar upp mig och Manda.
Den efterlängtade varma duschen uteblev eftersom en vattenledning blivit avkapad vid Sjöstaden så varken värme i elementen eller varmvatten fanns i lägenheten. Då är det tur att det finns kupévärmare, god mat, varma filtar och en varm famn att krypa in i.
Vilken dag!
Ambulanshelikopern dyker upp som en prick i fjärran och klassen störtar ut på parkeringen. Upphetsade som barn på julafton ser vi den närma sig och sedan sänka sig i ett moln av virvlande lössnö. Några kan inte hejda sig utan börjar springa fram mot helikopterns snabbt roterande rotorblad medan lärarna och brandmännen skriker STANNA. De hör tillslut. Alla trängs framme vid den lilla gula helikoptern och tar bilder med sin mobilkamera. Det här är häftigt!
När entusiasmen har dämpats något av stillad nyfikenhet, tagna bilder och svar på frågorna av personalen börjar kylan ta överhanden och vi traskar in igen. Nu väntas eftermiddagens övningar i vagnhallen där vi ska få ut skadade personer ur bilar på olika sätt med nackkrage och spineboard och säkerhetstänk.
En ansträngande dag som lämnar spår av huvudvärk och utmattning men även hänförelse och glädje slutar kl 15.20 utanför brandstationen då älsklingen plockar upp mig och Manda.
Den efterlängtade varma duschen uteblev eftersom en vattenledning blivit avkapad vid Sjöstaden så varken värme i elementen eller varmvatten fanns i lägenheten. Då är det tur att det finns kupévärmare, god mat, varma filtar och en varm famn att krypa in i.
Vilken dag!
Kommentarer
Trackback
