Klassträff

Har inte skrivit på ett tag nu men här kommer i alla fall ett inlägg:

Jag fick ett stort kuvert med posten idag, stämplat med "klassfest". När jag hade slitit upp det såg jag att det var en inbjudan. Till en klassfest. Från högstadiet.

9C. Det är alltså 10 år sen vi slapp ifrån höstadiets våndor och kunde börja finns oss själva med lite hjälp av nya vänner på gymnasiet.

10 år!

Då trodde man inte att den dagen skulle komma och när jag gick därifrån sa jag mig själv att jag aldrig skulle sätta min fot i den klassen igen. Jag står nog fortfarande fast vid det. Vissa av dem är kul att träffa, men dem kan jag se ändå om jag skulle vilja. Jag har ingen lust att träffa hela klassen igen och jämföra vem som har högst status, vem som det har gått bäst för, vem som är snyggast, vem som har flest ungar eller sitter med fulast Volvo i det fulaste radhuset i någon förort till Karlstad.

Dömande? Ja. Men det är precis så det känns. Jag vill inte sitta och jämföra! Vad har vi gemensamt liksom? Tre år i helvetet... Och alla kravlade levande ut på andra sidan..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0